I söndags skulle jag ju som jag tidigare nämnt ut på min första Resa, med hjälp av en god vän som ledsagare. Jag fick sitta i en skön fåtölj, och blev tillsagd att blunda och bara slappna av. Hon frågade mig om jag kände något och var någonstans i kroppen det kändes, och känsla för känsla försökte vi nå ned till Källan. Detta för att man ska lösa upp känslomässiga blockeringar och verkligen hitta sin inre frid och harmoni. Vi hann dock inte klart, så vi ska försöka på nytt om någon månad. Jag är en väldigt privat person, aningen låst, och hade lite svårt att känna någonting överhuvudtaget, det kändes mest tomt. Men min vän, som är så klok, sade att ju även det är en känsla. Hon sade dessutom att jag verkade snudda vid Källan, men min kropp sade ifrån och ville sluta.
Den natten drömde jag helt sjuka saker, som att jag stötte ut hela min livmoder när jag gick på toa, och jag fick världens migrän och var hemma från jobbet på måndagen. Men M sade att det är vanligt eftersom man har kickat igång något i kroppen och börjat "prata" med den. Även om jag fick kämpa lite med min cyniska sida under Resans gång ser jag fram emot nästa session. Vi satt i kanske 90 minuter, även om kändes som 15, så nästa gång ska jag vara mer beredd på att det lär ta ett tag.
Läs även andra bloggares åsikter om resan, källan
Det var min kompis som gav mig en bok om Resan av Brandon Bays. Hon hade berättat om hur Bays utvecklat en metod för hur man skulle hela sig själv, och att kvinnan själv fått bort sin enorma tumör på detta vis. Det går kort sagt ut på att man ska släppa gammalt groll, förlåta de du upplevat vara dumma mot dig, acceptera tråkiga händelser och gå vidare. Först då kan du hitta din inre källa och läkas. Ja jag vet, det låter helt kokko och hade jag fått höra det från någon som inte var min kompis skulle jag bara ha skakat på huvudet. Jag är en sådan där människa som tvivlar på allt jag får höra, något en kollega till mig är asgrinig över haha, och aldrig sväljer saker med hull och hår.
Men så fick jag boken, läste ut den och kände att jag egentligen inte hade något att förlora. Varför ska jag inte testa det här? Jag har massvis med saker jag inte kan släppa, och även om Resan kanske inte botar min sarkoidos kanske den i alla fall kan hjälpa mig att bearbeta mina inre problem. Lite terapi, liksom, en hjälp att förlåta. Det behöver jag faktiskt, och om jag skulle må bättre fysiskt av det är det ju knappast negativt.
Resan är uppdelad i två moment, den emotionella resan och den fysiska resan och det är alltså den emotionella jag ska göra imorgon. Min kompis ska lotsa mig, något hon gjort en handfull gånger nu på andra. Hon vill hålla på med detta nämligen. Man kan även gå till en utbildad reseterapeut, men det kostar några tusen och jag är inte sådan som "slänger" pengar på något jag inte är riktigt hundra på. Man kan även köpa en cd för att göra Resan hemma själv, men det gick inte för mig. Jag kände mig jättestressad, eftersom skivan självklart inte kan läsa av hur mycket tid jag behöver vid varje moment. Men min kompis säger att det är lättare att använda skivan efter att man genomgått Resan "på riktigt".
Det hela handlar lite, precis som inom Ayurveda, att man ska kunna påverka sina celler. En del av mig tycker att det är fullkomligt logiskt, om jag kan lära mig att spela piano kan jag väl lära mina celler att vara friska när de förnyas. En annan del av mig tycker att det låter lite väl flummigt. Men jag ska gå in med öppet sinne imorgon, för jag tror att det är väldigt viktigt för hela processen.
Jag ska skriva mer ingående efter morgondagen, men det finns en hel del att läsa om saken ute på nätet.
Resanterapeut
The Journey
Läs även andra bloggares åsikter om Brandon Bays, Resan, healing
Sedan jag fick sarkoidos, och dessutom började jobba, är en helt vanlig dag hundra gånger jobbigare än innan. På morgonen när jag vaknar är jag hostig och känner mig andfådd, måste resa mig upp ur sängen och få luft. Ögonen känns tunga, torra och fastklistrade på ett sätt jag aldrig upplevat innan jag fick irit (regnbågshinneinflammation, vanligt vid sarkoidos), en ögonsjukdom jag dragits med i över ett år. Lite kortisondroppar, som svider duktigt så där på morgonen, hjälper och jag kan göra mig iordning. Nu behöver jag ju tack och lov inte dropparna som förlamar pupillen och ger suddig syn i 4-5 timmar, för då hade jag inte kunnat jobba.
Vägen till pendeln är kanske 3-4 minuter i normalt tempo, och avslutas med två trappor. Trots att jag gått den här vägen nästan varje dag i nio månader, och att den inte är speciellt lång, är jag helt död när jag kommit fram. Jag måste luta mig mot Fisen, stanna upp och andas, och ibland blir jag hostig. Om det är mycket folk på pendeln så att man måste stå blir jag lite halvgrinig, för jag vet att jag efter några stationer börjar bli riktigt trött men man får hålla ut helt enkelt.
Väl framme trängs man i rask takt från pendeln till t-banan, från t-banan till bussen och så är man på jobbet. Nu är jag trött och oftast flåsig. Jobbet flyter på bra, men jag är sällan energisk, gäspar mycket och får då och då riktiga hugg i bröstet. Det är som alla får, den där krampen i lungan som går över om man andas in djupt, bara det att det inte går över när man andas djupt. Men det brukar inte hålla i mer än någon minut eller två, så sedan är jag good to go. Vid fem vill jag hem pronto för jag är så himla sömnig, och vägen till bussen är i ständig uppförsbacke (ganska svag lutning dock) vilket gör mig helt död när jag kommer upp. Ibland måste jag stanna och vila, andra dagar kan jag gå hela vägen. Men det är aldrig lätt.
Flås, flås, flås, stressa till tåget, akta så att jag inte somnar, så är man hemma igen. Mat och film i soffan, först halvligger jag men efter ett tag börjar det blir för jobbigt att andas. Kanske lite surfning, droppar i ögonen och så måste jag sova, gärna vid nio. Det piper lite när jag andas och jag är hostig, men det går över efter ett tag och så slocknar jag. Sedan ringer klockan halv sju och det börjar om.
Ingenting går någonsin lättare trots upprepning, en trappa är alltid lika jobbig. Du kanske inte tycker att det låter så farligt, men tänk dig att ha det så här varje dag i över ett år. Att aldrig känna sig pigg, att aldrig orka med någonting. Det är skittråkigt. Den senaste tiden har jag dessutom haft konstant småont i lungorna. Det känns som att de är för stora för bröstkorgen, som att jag inte kan andas ordentligt.
Jag har tidigare skrivit att jag ska berätta om Resan, vilket jag inte gjort. Men imorgon ska jag göra den, så det kanske är dags nu. En snabb beskrivning av en typisk dag för mig kanske förklarar varför jag är så pigg på att prova andra saker. Det finns ingen botemedel för sarkoidos, nämligen, och jag har antagligen ett år till att se fram emot. :(
Läs även andra bloggares åsikter om sarkoidos, irit, Resan
Kroppens motsvarighet till ren glädje kallas inom ayurveda för ojas, och den kan man bland annat uppnå genom att förändra hur man äter och vad man äter. Ren, "sattvisk", mat som omvandlas direkt till ojas är bl.a. mjölk, ghee, ris, sesamfrö, mandel, frukt och fruktjuice. Ett bra exempel på sattvisk mat är söt lassi, en yoghurtdryck man kan variera ganska mycket, och som hjälper matsmältningen.
Igår träffade jag min kompis M, vi snackade en massa, åt och promenerade. Efter maten bjöd hon mig på just en lassi med mangosmak, som var hur god som helst. Drycken är bra för alla doshor, men man kan variera innehållet efter vad som behöver balanseras. Då sambon har eksem och jag har fått lite problem med keratosis pilaris-liknande utslag är det tydligen pitta som spökar och det är mango bra för. Efter test är jag en vata-pitta och han en pitta-vata. Jag vet att jag uttalade mig lite skeptiskt om hela matdelen av ayurveda, men M borde verkligen bli sektledare eller något för hon pratade så inspirerande om läran. Jag har ju egentligen inget att förlora på att prova sådana här saker - speciellt inte när det är så gott! Men precis som M säger så behöver man ju inte följa reglerna stenhårt, utan ska tänka på att minska (inte utesluta) vissa produkter och öka andra. Hon dricker lite lassi innan hon går och lägger sig, och inte ska väl jag vara sämre?
Idag gjorde jag alltså min egen mangolassi, och även om den absolut inte blev lika god som den vi fick på restauranten så slank den allt ned. Jag misstänker att de har några smakförstärkare, för min blev inte alls lika gul eller smakade lika starkt av mango.
Mitt recept
Jag mixade 250 g mango med avsvalnat, kokat vatten, en nypa kardemumma och en nypa ingefära. Sedan hade jag i 5 dl turkisk yoghurt och lite vaniljsocker och mixade slätt.
Mogen mango, som anses vara kungen av frukt inom ayurveda, balanserar vata och pitta. Kardemumma och ingefära minskar vata (vilket är bra innan sänggåendet) och kapha.
Det blev gott, men nästa gång ska jag nog minska på vattnet och öka på mangon.
Recept från Perfekt hälsa
Mix ett krm kardemumma, en nypa saffran och tre msk hett vatten. Tillsätt en halvliter naturell yoghurt, lika mycket kallt vatten och två msk socker. Mixa slätt. Om man vill kan man tillsätta lite grädde om smaken är för skarp, eller lite rosenvatten om man vill balansera pitta.
För fler recept är det bara att googla, men jag har sett att många recept innehåller is och inom ayurveda ska man ju undvika isdrycker om jag förstått saken rätt.
Läs även andra bloggares åsikter om lassi, mango, ayurveda
Man behöver inte läsa speciellt mycket om doshor för att man ska börja tänka på stereotyper. Det finns tre doshor, och man kan vara en av sju olika kombinationer av dem men inte nödvändigtvis ha obalans i samma dosha. Kort sagt är Vata tunn, nervös och frusen, Pitta är rödhårig, temperamentsfull och het och Kapha stabil, överviktig och moderlig. Om du frågar mig är det ganska tråkigt att dela upp det på detta vis och jag känner inget behov av att ändra på mitt liv efter vilken typ jag eventuellt är. Jag kan helt enkelt inte tro på det här tillräckligt mycket för att praktisera det till hundra procent. Men det är ju fortfarande ett intressant ämne som jag tänkte dela med mig lite av och att ta till sig lite av det kan ju inte skada.
Vata
Smal, rör sig och talar snabbt, oregelbunden hunger, sover lätt, fantasifull och energisk, känslomänniska, lär sig snabbt men glömmer lika fort, ängslig, vill ha förnyelse och spänning, blir lätt stressad, har lätt för att få sömnproblem osv.
Pitta
Normalbyggd, gillar utmaningar, tycker inte om sol eller värme, ofta hungrig och törstig, har ofta varma toner, lättirriterad under stress, välartikulerad, gillar att ta kommando, kan vara krävande och kritisk, materialistisk, fin koncentrationsförmåga osv.
Kapha
Solid i kroppen, stark, ofta överviktig, lär sig långsamt men har bra långtidsminne, lugn och stabil i temperamentet, svaga hungerskänslor, tolerant och förlåtande, kan vara dominerande och självbelåten, empatisk, kan lätt tröstäta osv.
Kombinationerna du kan vara är alltså:
* Vata
* Pitta
* Kapha
* Vata-Pitta (eller Pitta-Vata)
* Vata-Kapha (eller Kapha-Vata)
* Pitta-Kapha (Eller Kapha-Pitta)
* Vata-Pitta-Kapha
Efter att du, med hjälp av tester eller en ayurvedisk läkare, har kommit fram till vilken typ du är och i vad du har obalans kan du börja ändra på dina mat-, sov- och vardagsvanor.
Vilken mat ska man välja?
I varje måltid ska man försöka få med alla sex smaker - salt, sött, surt, beskt, starkt och kärvt. Vad som är vad är helt omöjligt att veta utan hjälp av en bok. Olika råvaror balanserar också olika doshor och sådant ska man tänka på när man äter.
Vata
Balanseras av salt, surt och sött och av tungt, oljigt och hett.
Grönsaker: Gröna bönor, gurka, kålrötter, lök, morötter, sparris, sötpotatis m.m.
Frukt: Mogen, söt, färsk frukt som ananas, apelsiner, bananer, druvor, fikon m.m.
Spannmål: Havre, ris, vete.
Kött: Kyckling, kalkon, fisk och skaldjur.
Kryddor: Det mesta fungerar, men undvik kärva smaker som saffran och gurkmeja m.m.
Pitta
Balanseras av beskt, sött och kärvt och av kallt, tungt och torrt.
Grönsaker: Blomkål, broccoli, groddar, paprika, potatis, svamp, vitkål m.m.
Frukt: Söta, mogna frukter som druvor, katrinplommon, fikon, körsbär, mango, melon m.m.
Spannmål: Havre, korn, vete, vitt ris.
Kött: Kalkon, kyckling, räkor.
Kryddor: Var sparsam med kryddor men smaker som dill, kanel, mynta m.m. går bra.
Kapha
Balanseras av starkt, beskt och kärvt och av lätt, torrt och hett.
Grönsaker: Brysselkål, aubergine, gröna bladgrönsaker, paprika m.m.
Frukt: Välj lite torrare och inte så söta eller sura frukter som päron, tranbär och russin m.m.
Spannmål: Bovete, hirs, korn, majs och råg.
Kött: Kalkon, kyckling, räkor.
Kryddor: Alla kryddor utom salt är kalasbra, speciellt ingefära.
Det finns givetvis många fler dos and don'ts, men det är nog bäst att ni surfar runt lite eller köper/lånar en egen bok. Enligt Perfekt hälsa, och andra test, är jag en Vata-Pitta. Det finns även riktlinjer för hur du ska lägga upp din dag, plus massor med annat. Alltför mycket för att jag ska kunna skriva om det här.
Gratis onlinetest
Ayurveda - Diagnostic Test for Vikruti or Dosha Imbalance (engelska)
Må bra - Vilken dosha är du?
Självtest hos Ayur-Veda AB
Tri-dosha test (engelska)
What's Your Dosha (engelska)
För en månad sedan fick jag en bok av min kompis M, som jag nämnt tidigare. Hon är inne på det där med välmående och lite mer "new agiga" sätt att uppnå det. Boken heter Perfekt hälsa, är skriven av Deepak Chopra och handlar om den indiska vishetsläran ayurveda. I tre delar, Den perfekta hälsans plats, Den kvantmekaniska människokroppen, Att leva i samklang med naturen, tar han upp hur du med en inrutad vardag, rätt kost, meditation och yoga kan förändra ditt liv. Vi människor delas upp i sju typer, alla i olika kombinationer av de tre doshorna Vata, Pitta och Kapha. Beroende på vilken typ du är och vilken eller vilka doshor du har obalans i ska du planera ditt liv och det du stoppar i dig. I boken finns ett test du kan göra, men han råder givetvis läsaren till att uppsöka en legitimerad ayurvedisk läkare för korrekt diagnos och hänvisar ofta till sin hemsida och sitt center. Den öppna delen av mig säger att det är sjävklart och säkrast med proffshjälp, den krassa delen av mig säger att det är för att man tjänar mer pengar på patienter än på bokförsäljning.
Hur som helst... Det är extremt intressant läsning, även om jag inte riktigt kan ta till mig allt som står där i. Om man skulle följa schemat Chopra lägger upp behöver man vara miljonär, ensamstående och arbetslös. Att jobba i skift är bara att glömma. Han hävdar att t.o.m. läkare hinner leva riktigt ayurvediskt, så varför skulle inte du? Jag tror absolut att många av de saker han skriver är bra för dig och din hälsa, men skulle du orka eller hinna med detta varje dag?
En ayurvedisk dag
Morgon (kl 6-8)
1. Vakna, utan väckarklocka, runt sex på morgonen.
2. Drick ett glas varmt vatten för att sätta fart på magen och gå sedan på toa.
3. Borsta tänderna och skrapa tungan (den eventuella beläggningen på tungan utgörs av ama - toxiner och slaggprodukter - och ska bort).
4. Massera kroppen med sesamolja (abhyanga). Hans schema tar 5-10 minuter, eller om man har brådis och bara vill utföra en minimassage - 1-2 minuter.
5. Bada (ja bada!) i varmt vatten - men inte hett eller kallt.
6. Gör solhälsningen, vilket tar kanske 10 minuter (ska skriva mer om det senare).
7. Utför yoga i 10-15 minuter.
8. Öva på pranayama, en teknik som hjälper dig att balansera andningen (ska skriva mer om det senare).
9. Meditera.
10. Ät frukost som passar din typ.
11. Ta en trettiominuters morgonpromenad.
Lunch (kl. 12-13)
1. Ät dagens huvudmål, lunch, tidigt. Det ska vara nylagad mat som passar din typ, inom ayurveda rekommenderar man inte uppvärmda rester. En bra måttstock för hur mycket man ska äta är två handfullar.
2. Sitt stilla i fem minuter efter maten, för att få igång matsmältningen.
3. Promenera i 5-15 minuter, för att hjälpa matsmältningen.
4. Någon gång senare på eftermiddagen är det dags att yoga i 10-5 minuter igen.
Middag (kl. 18-19)
1. Ät en måttlig middag som passar din typ. Det kan räcka med varm gröt, en smörgås och lite färsk frukt. Undvik jäst mat och rött kött.
2. Sitt stilla i fem minuter efter maten, för att få igång matsmältningen.
3. Promenera i 5-15 minuter, för att hjälpa matsmältningen.
Kväll (21:30-22:30)
1. Ägna dig åt en lätt aktivitet på kvällen.
2. Lägg dig tidigt, dock minst tre timmar efter middagen.
3. Du bör inte läsa, äta eller titta på TV i sängen.
Inga problem va? Det där fixar väl jag. Synd bara att jag har ett jobb som börjar 8:30 så att jag måste åka hemifrån halv åtta. Synd att jag, om jag ska ta en hel timma lunch, då inte slutar förrän 17:30. Det betyder ju även att jag inte är hemma förrän 18:30. Sedan kan jag ju glömma att fortsätta med min hårrutin om jag ska ha olja i hårbotten varje morgon. Tur att jag inte har barn, för då skulle det ju gå helt åt fanders.
Nej att leva helt ayurvediskt kommer inte gå för mig, men det är vissa saker jag kommer ta till mig även om jag lät lite negativ. Jag har till exempel på sätt och vis börjat med meditationen, och nästa steg kommer vara antingen solhälsningen eller pranayama. Jag kommer helt enkelt göra som jag alltid gör - jag plockar ut de bitar jag gillar och så gör jag ett eget schema. För jag tycker fortfarande att ayurveda är intressant och jag rekommenderar boken, för det var givande läsning även om jag inte tror på precis allt Chopra skriver.
I nästa inlägg om ayurveda ska jag skriva lite mer om doshorna.
Läs även andra bloggares åsikter om ayurveda.
Häromdagen var jag på min fjärde och femte röntgen - datortomografi och vanlig hederlig stå upp-röntgen. Ligga ned-röntgen var först dock, och jag lade mig snällt på den smala britsen och lät sköterskan sticka hål på min arm. Som jag säkert nämnt tidigare skulle jag bli världens sämsta knarkare för mina ådror i armen finns mer eller mindre inte, men till slut hittade hon en (i vänstern, högern är stört omöjlig). Jag fick lägga armarna över huvudet och så kopplade de in en slang i armen, för jag skulle få kontrastvätska i mig - de vill verkligen vara säkra på att jag har sarkoidos och inte en elakartad lymfsjukdom.
Sköterskan berättade att när man får kontrastvätskan blir man varm i kroppen, får en obehaglig smak i munnen och så känns det som att man kissar på sig. Ja det låter ju trevligt, tänkte jag och började genast bli lite kissnödig. Mycket riktigt kände jag värmen genom kroppen och hur det sannerligen påminde om att göra i byxorna, fast torrt. I huvudet, däremot, kändes det riktigt kallt och vått så jag sade att jag trodde att min slang åkt ur. Men någon, jag vet inte vem för jag låg med huvudet inne i maskinen, sade att nej då. Nähäpp, nä man kanske känner som att man kissat på sig och att huvudet blir alldeles blött och kallt, tänkte jag, och följde instruktionsrösten. Andas in djupt, håll anda...
"Men stoppa maskinen!", skriker någon. "Men din slang har ju åkt ut."
No shit, liksom.
I med slangen igen, mer vätska, det känns som att kissa på sig, andas in, håll andan, andas ut, gud vad kissnödig jag är nu, är det klart snart? Nu då? No? Jo, så var det klart. Sedan satt jag där alldeles plaskvåt med kontrastvätska över hela skallen, med stora droppar som ploppade ned över min rygg och ut på britsen, snabbt blödande igenom en kompress i armvecket. Ryck loss kompress och sådan där vit sjukhustejp, ny kompress, mer tejp. Massor med ursäkter från stackars sköterskan. Pang bom iväg till nästa röntgen där jag fick höra att oj vad långa lungor jag har, sedan åkte jag hem och tvättade mitt klisterhår. Alltid lika spännande att åka till sjukhuset.
Läs även andra bloggares åsikter om kontrastvätska, lungor, röntgen
När jag var yngre var jag fascinerad av häxor och brukade leka och fantisera om att jag trollade och gjorde brygder. Jag läste igenom mammas örtböcker för att samla information, och när jag blev lite äldre lånade jag massvis med böcker på bibblan. Om wicca, häxjakt, parapsykologi, mytologi och allt möjligt övernaturligt du kan tänka dig. All ny "nyttig" fakta skrev jag upp i olika anteckningsböcker och -block. I gymnasieåldern köpte jag tarotlekar, kristaller, böcker och hängde en hel del på en new age-affär i min hemstad. Jag drog med mig några av mina kompisar i mitt intresse och vi utforskade ämnet och våra "förmågor", vilket gav oss ett hemskt rykte på skolan. Det var helt sjukt, folk kände sig förföljda bara för att vi hade med oss tarotlekar till skolan och höll oss lite för oss själva. De gick till lärarna och påstod att vi kokade blod, dödade spädbarn, kastade förbannelser och skrev djävulsskrift (jag var väldigt privat och hade kommit på ett eget alfabet så att jag kunde klottra ifred). Japp. Helt sjukt. Att vi inte gjorde något sådant överhuvudtaget behöver jag väl inte säga? Vi fick ställa oss framför hela klassen och förklara vår hobby, och de ställde korkade frågor. En enda snäll människa klev upp, lade armen om oss och förklarade att han ställde sig bakom oss. Tack! Efter det kom flera fram till oss, nyfikna, och ville bli spådda. Men visst var det lite medeltidskänsla där ett tag.
Hur som helst! Jag tappade där när jag som sjutton-artonåring började jobba på heltid, jag kände aldrig att jag hade tid och blev lite mer typiskt tonårig. Yta blev viktigare än innehåll, och saker viktigare än personlig utveckling. Men nu känns det som att jag börjar hitta tillbaka till delar av mitt, då lite naiva men lockande, förhållande till naturen, eller Moder Jord om man nu ska vara sådan. Som att jag hittat hem igen. Jag har börjat tänka mer grönt, mer wiccanskt om du så vill även om jag absolut inte är en anhängare, och visst är det lite trollpackigt att stå i köket och röra ihop diverse klet att ha i håret eller på huden.
Jag är jättelycklig över att jag år 2007 slutade med schampo och att det ledde till att jag började ta mer seriöst på mitt tidigare bara teoretiska värnande om miljön. Jag gör nu, istället för bara tänker och tycker. Inombords har jag alltid känt en dragning till naturen, och det är ännu mer påtagligt nu när jag bor i myrstacken som är Stockholm. Så vad vill jag säga med allt det här? Jo, det blev lite längre än jag tänkt men det är en liten förklaring till varför jag börjat med allt det här jag skriver om på bloggen.
Bäst under året som gått:
+ Började sköta mig själv och mitt utseende allt mer grönt och skonsamt och startade därmed den här bloggen. Något jag verkligen gillar att pyssla med! Jag har helt enkelt utmanat min extrema lathet, och det är riktigt givande.
+ Jobbade på min personliga utveckling och förbättrade mitt tålamod, något som fortfarande bör filas på dock!
+ När jag fick veta att jag hade minst lön på min avdelning, trots att jag är äldst, såg jag till att det ändrades på direkten. Det är ett otroligt steg för mig, för jag är extremt feg i verkliga livet.
+ Jag har verkligen närt feministen i mig, och börjat ta ställning och tänka efter inom områden där jag tidigare bara godtagit och trott att den åsikten var min.
+ Fick ett heltidsjobb.
+ Stod emot frestelsen att bli mitt materialistiska tonårsjag igen nu när jag fick fast lön, och började tänka ordentligt på om jag behövde det jag var på väg att handla. Jag har t.ex. avstått från att köpa ny mobil, trots att jag jobbar inom området och kan fynda lite. Min var begagnad när jag fick den, är inte i min smak och har inga finesser. Men den fungerar och då är det en lyx jag inte behöver.
+ Öppnade upp mitt livs första sparkonto. Lite sorgligt att jag inte haft ett förrän nu, kanske, men annars känns det bra. Jag och Fisen ska spara ihop till bostadsrätt, på varsitt konto dock då han tjänar dubbelt så mycket som jag så när på någon tusenlapp.
+ Min knubbighet har inte ökat!
Samt sämst:
- Den förbannade iriten som aldrig vill släppa greppet om mina ögon.
- Ja sarkoidosen överhuvudtaget. Jag vill ha tillbaka mina lungor tack och kunna röra lite på mig och kunna halvligga i soffan utan att få andnöd.
- Jag har varit extremt lättirriterad den senaste tiden, antagligen för att jag är så trött jämt och lägger all min positiva energi på att vara en snäll kollega (hur nu det går) istället för att vara glad hemma. Förlåt Fisen.
På det stora hela har det varit ett bra år, och jag gillar människan jag håller på och utvecklas till. Men det är lång väg kvar att gå, och många inlägg att skriva. Tack för alla att ni läser och kommenterar, det sistnämnda får ni gärna göra mer. Det är många som läser regelbunden, men aldrig säger något. Var inte så blyga!
Hoppas nästa år blir underbart för oss alla!
(Bilden är på mitt hår tredje dagen efter Rhassoul Deep Condish. Ingen styling, ingen plopping, kramade inte ur vattnet efter dusch. Lät det torka i hästsvans, och var oförsiktig under tiden. Detta till trots blev det otroligt sammanhållna lockar, har nog aldrig haft det så ofrissigt. Det är fortfarande ojämnt lockigt dock, och så brukar jag inte ha. Har synat de andra bilderna haha. Men fy tusan vad jag gillar Anita Grant hittills.)
Jag har inte bloggat så mycket på senaste tiden. Dels har jag inte haft så mycket att blogga om, dels har jag inte haft tid att blogga. Det är inte för att jag personligen har massor med julärenden, utan för att det är det mest upptagna månaden på mitt jobb. Jag är just nu uppe i 20 övertidstimmar och då jag ska in idag med kommer de bli desto fler. Helst av allt skulle jag bara vilja krypa ned i sängen över julhelgen, men jag ska ju åka bort, och ja det kommer bli jättekul när jag väl är där. Det känns bara lite stressigt nu. Jag har inte hunnit städa, tvätta, packa eller någonting alls. Ska försöka hinna det imorgon innan jag åker vid tvåtiden. Suuuuck. Ikväll ska jag försöka hinna med inpackning och kroppsskrubb så att jag kommer känna mig lite julfin i alla fall.
Hur som helst märks det här på min hälsa. Jag har fått en fin liten finnsamling på hakan, jag är hela tiden tung i huvudet, sömning och blir lätt grinig. Stackars, stackars mina arbetskamrater hehe. Jag har dragit ned lite på OCM:andet och gått över till mandelolja i ansiktet efter att av ren lathet mest kört på jojoba den senaste tiden. Jag har faktiskt märkt en liten liten förbättring, men jag tror absolut inte att det kommer att bli bra förrän december är slut.
Jag vet inte om ni minns det här men jag har klagat lite på att jag alltid har en stor fet jädrans tova i nackhåret, och att jag aldrig lyckas bra med oljeinpackningarna. De går bara inte att få ur! Hur som helst har jag de senaste veckorna kramat i lite jojoba i längderna innan läggdags, ibland flätat ibland inte. På morgonen har jag sedan duschat som vanligt och sköljt ur håret, ibland med balsam ibland inte. Inte supernoga utan bara normalt - och det fungerar! Visst är det tovigt, men det blir aldrig den där superblaffan av lurv längre och även om håret fortfarande är krusigt har det minskat. Kokos och oliv, släng er i väggen. Bäst för mitt hår är nog jojobaolja. Jag har ingen bild, men jag ska ta någon dag när jag orkar. En före, en efter inoljning och en dagen efter.
Ikväll tänkte jag ge mig på den där, på lockig.se beprövade, kokos- och kakaoinpackningen.
Ta en burk med kokosmjölk och ta ut det tjocka, gräddiga övre lagret. Alltså ska man inte välja lightmjölk, eller någon som inte separerar. På min burk stod det att man skulle skaka innan användning, så jag tänkte att den nog är separerad (Icas). Lägg i en skål och släng i några matskedar kakao. Rör ihop och kleta in i håret.
Jag har hört att det droppar mycket, så jag tänkte ha det i torrt hår och sedan slänga på mig duschmössan. Detta är även mest en inpackning för brunetter då kakaon kan färga av sig lite. Egentligen hade jag ju tänkt använda Anita Grants produkter nu till jul, men det paketet lär jag ju aldrig se röken av. Tänk vilken jädrans otur jag hade.
Vi får se om jag hinner blogga imorgon, om inte säger jag god jul nu.
God jul!
Igår var jag åter igen på KS för lungröntgen och läkarbesök, jag har tur och har en mycket trevlig, förstående läkare vilket gör allting mycket skönare. Hur som helst verkar jag inte ha blivit bättre, men jag har inte blivit sämre heller. De vill göra en skiktröntgen, eller datortomografi som det heter, för att utesluta att jag har någon elakartad lymfsjukdom. Risken är extremt liten, men den finns tydligen, fast jag känner mig inte orolig över det inombords och jag litar på min gut feeling. Kanske dumt, men det gör jag. De vill även göra en bronkoskopi men det vägrar jag, jag har svårt att släppa kontrollen och får smått panik när jag vet att jag ska ta lugnande och ligga på sjukhus. Man får inte äta på massvis med timmar innan eller efter, inte ens dricka och det verkar allmänt läskigt. Doktorn är ju inte glad över detta, men har visat sig förstående. Så tack doktor G!
Spirometrin visade att jag har nedsatt syreupptagning, vilket ju inte var någon nyhet direkt. Lungorna fungerar helt enkelt inte till 100 % men det är ju vanligt vid sarkoidos. Det var dock inget snack om medicin, så vi får se efter nästa röntgen. Blod drog de med, men bara fyra små rör denna gång. Trots att jag får blåmärken bara av att någon tittar på mig lyckades sköterskan dra blod utan att det blev en stor, mörk blaffa i armvecket. Första gången någonsin! Jag är imponerad.
Förresten, angående spirometrin. Den tog kanske trekvart, jag hade en otroligt trevlig, lugn och socialt kompetent vad-det-nu-heter (inte sköterska i alla fall) och det var inte ett dugg läskigt. För de som undrar gick det mest ut på att sitta och flåsa i ett rör, ibland skulle man dra in och ut djupt och ibland skulle man mest sitta och flämta. Det enda som hände var att jag blev lite yr i huvudet och givetvis rätt anfådd. Man fick även ta blodprov på syreupptagningen, men det är bara ett snabbt stick i fingret och så klämde hon lite så det är ingen fara.
Jag är inte så orolig över min situation i alla fall. Mina körtlar var inte svullna, även om jag hade en i armhålan för någon vecka sedan men den har gått tillbaka helt. Mina ögon är aldrig riktigt dåliga längre, bara inte helt friska, och även om jag alltid är trött så känner jag mig lite piggare om dagarna. I alla fall på förmiddagarna. Så det här ska nog gå över!
Jordgubb-basilika
2 nävar frysta jordgubbar
1 näve frysta hallon
1 näve babyspenat
2 nypor persilja
4-5 basilikablad
1 avokado
1 skvätt linfröolja
Vatten efter behag
Den här blev väldigt god, och när jag berättade om den lyckade kombon jordgubb/basilika för min kompis sade hon att det var en vanlig mix i det italienska köket. Så min fantastiska upptäckt var tydligen ingen nyhet. Den här kommer jag absolut göra om, fast med olika grönsaksbaser och andra tillbehör.
Äpple-Kanel
1 skalat äpple
1 kiwi
1 näve babyspenat
2-3 blad romansallat
Naturell yoghurt med vaniljsmak efter behag
Kanel efter behag
1 skvätt linfröolja
Vatten efter behag
Jag är inte riktigt hundra på exakt vad Fisen hade i sin, men det var något liknande och han tyckte att den blev jättegod. Personligen gillade jag den inte, men så tyckte han inte om min heller. Hans smakade paj och det vill jag inte dricka. Jag vill ha fräscha smoothies.
Melon-spenat
1 nätmelon
1 kiwi
1 avokado
2 nävar babyspenat
2-3 blad sallat
En ordentlig näve fiberrika havregryn
En skvätt linfröolja
En skvätt honung
Saft från en limefrukt
Vatten efter behag
Jag trodde att den här skulle bli underbart god, den var grön och fin till skillnad från mina vanliga bebisbajsbruna smoothies, och luktade gott. Men fy tusan! Jag drack upp mina 6 dl, men höll faktiskt på att kräkas. Nästa gång ska jag prova en annan melonsort, för den här var bara för kvalmig. Men har man inga problem med nätmelon, vilket jag uppenbarligen har, så är den nog riktigt uppfriskande.
Jag tänkte att nu när jag är nästan vegetarian (vi slutade med allt kött utom fisk och kyckling för några månader sedan) och ska börja med gröna smoothisar kanske jag kommer minska lite i vikt. Det är ju inte den största anledningen till varför jag gör det, utan det skulle bara vara en bonusgrej. Egentligen vantrivs jag inte med min storlek, jag tycker att jag är ganska fin som knubbis, men klädaffärerna håller inte med mig. Jag förpassas till skamavdelningen, längst bak i butiken, där det hänger formlösa, blommiga tält och mjukisbyxor. Alltså skulle det vara trevligt att i alla fall gå tillbaka till normalstorlekar igen, för nu går jag runt i samma kläder h e l a t i d e n!
Jag var smal hela mitt liv, verkligen superslank fast med breda höfter. Redan på den gamla goda tiden hade jag över 30 cm skillnad mellan midja och höfter, så det kommer jag aldrig komma ifrån. Jag åt precis vad jag ville, mycket och onyttigt men få gånger per dag. Det blev ofta chips och mycket läsk och jag lade aldrig på mig trots att jag aldrig tränat i hela mitt liv. Så en del undrar hur det har gått till, hur jag gick upp 30 kilo på tre år, och du det gick fort. Jävligt fort.
Jag blev tillsammans med Fisen i maj 2003 och när jag började lägga på mig blev jag helt förstörd, hela min identitet var ju "den smala, långa tjejen". Det var det enda jag hade som folk avundades mig för, och jag kände mig asful fast jag fortfarande tekniskt sett var underviktig. Men jag trodde att det bara var förhållandebubblevikt och att det skulle gå tillbaka. I samma veva tog mitt vikariat slut, jag blev superosams med min bästis 
D (vi blev vänner igen efter ett halvår hahaha) och jag började helt enkelt sitta hemma mycket. Eftersom jag ändå aldrig tränat trodde jag att jag verkligen kunde äta vad jag ville och fortsatte som vanligt, med enda skillnaden att jag åt oftare nu när det var någon som såg till att jag skötte om mig själv.
Det jag inte tänkte på var att jag alltid har gått otroligt mycket. När jag bodde hemma hos mamma och pappa hade jag en kilometer till bussen, jag har haft fysiskt krävande jobb, och när jag jobbade i eller skulle till stan gick jag alltid dit och hem - och jag var aldrig hemma förutom när jag sov.
Nu var jag alltså utan den motionen, och när vi efter ungefär ett år flyttade till en ny stad där jag inte kände en kotte rörde jag på mig ännu mindre. Kilo efter kilo lades på och snart hade jag gått upp över 30 kilo. Det senaste året (i ännu en ny stad) har jag dock stått stilla, till och med gått ned några kilo, så nu väger jag exakt 30 kilo mer än jag gjorde när jag träffade Fisen. Eftersom jag faktiskt var underviktig från början, och jag är lång och det mesta satt sig på baken, är jag mer knubbig än fläskpaddig och jag har fortfarande lite midja - thank god. Mitt BMI då var 18 och nu är det 28. Men det är som sagt inte så roligt alla gånger, som när man ska leta kläder, sitter lite väl trångt i stolar med armstöd, eller snubblar runt på t-banan. Grejen är ju bara att jag faktiskt inte kan träna på grund av sarkoidosen, och jag är inte en sådan som bantar - har aldrig någonsin varit för jag gillar att äta damnit! - och vill inte leva ett sådant liv. Så vad ska man göra liksom? Jag behöver inte bli gamla smaljag igen, jag duger fint så här och folk spanar fortfarande in mig thank you very much, men det skulle vara så skönt att slippa handla på tjockisavdelningar som aldrig har något utbud.
Nu kommer poängen! Så jag ska försöka fixa min smoothies nu, om jag har tur går jag ned lite, annars får jag ju i alla fall i mig vitaminer, bra fetter och mineral. Alltid något. Jag tänker inte sluta med riktig mat eller ostbågar, men i alla fall ersätta delar av måltiderna med dessa gröna drinkar. Jag äter faktiskt inte superonyttigt, och småäter mer eller mindre aldrig, men jag äter fortfarande för sällan och då för mycket. Det är nog mitt största problem.
För att skämma ut mig själv ytterligare tänker jag lägga upp bilder på mitt knubbiga jag, lite som motivation för jag vill hur som helst inte gå upp. Det är bra nu, liksom. Så får jag fortsätta att ta bilder lite då och då för att se om det blir någon skillnad. Antagligen kommer jag bara dricka mina smoothies i en vecka eller något för jag är lat och det är dyrt med frukt och grönt, men ni kan ju hålla tummarna. En person som mobbat mig för min nya, fina kropp kan ju hålla sig till att lämna en vänlig kommentar! Du vet vem du är - hoppas jag.
Något jag blivit lite av en expert på den senaste tiden är att snubbla över intressanta trådar i olika forum. Jag googlar på en sak, men hittar något helt annat. Igår ville jag ha lite fakta om rasul, men hamnade istället på en site där en tjej skrev om "green smoothies" och dess underbara verkan på hyn. Grundidén är att man ska ta "leafy greens", jag vet inte riktigt vad svenska samlingsnamnet är, och mixa det tillsammans med frukter, bär och vatten. Fördelningen ska vara 60 % frukt/bär, och 40 % grönt, vatten ska tillsättas för att få mer juicelik konsistens. Enligt tjejen ska man dricka 4 cups om dagen (1 cup = 2,4 dl) för bäst effekt. Hon skriver även att man inte ska ha i några andra grönsaker, men att man kan ha i lite linfröolja för det hjälper kroppen att suga i sig det nyttiga.
Jag är väldigt dålig på att äta andra grönsaker än tomat, gurka och isbergssallad. Helt värdelös faktiskt. Så jag tänkte att det här måste vara det ultimata för mig, och efter att ha googlat på green smoothies och sett att många slänger i lite allt möjligt ur växrriket i sina mixers tänker jag inte vara sämre! En del använder det som bantingskur, andra som mellanmål, frukost eller middag. En del äter inget annat och andra har det bara som näringsrikt komplement till sin övriga kost. Personligen kommer jag nog ha det som komplement till mindre portioner varm mat, men om det är gott kanske även ta det som frukost eller istället för middag. Det är ju som en sallad - bara i flytande form! Varför vill jag göra det här då? Den största anledningen är ju att jag behöver näringen, men sedan är det ju självklart ett plus att det går fortare att slänga ihop en smoothie än att laga mat. Sedan skulle det ju vara trevligt om man tappade några kilo, men mer om det i en annan post.
Jag har börjat lista potentiella ingredienser i ett excelark, och tänkte dela med mig lite!
Exempel på bra grönt som bas är:
* Bladselleri
* Brännässla
* Grönkål
* Mangold
* Persilja
* Romansallad
* Sallat
* Spenat
* Vattenkrasse
Exempel på bra frukt/bär som bas är:
* Ananas
* Banan
* Jordgubbar
* Mango
* Papaya
* Persika
* Päron
* Äpple
Exempel på bra frukt/bär för extra smak (och näring så klart):
* Apelsin
* Björnbär
* Blåbär
* Hallon
* Kiwi
* Kokos
* Körsbär
* Melon - alla möjliga sorter
Exempel på ingredienser för extra näring/mättnadskänsla:
* Avokado
* Broccoli
* Gurka
* Havegryn
* Morot
* Kokosmjölk
* Linfrön
* Linfröolja
* Mjölk
* Osaltade nötter
* Olivolja
* Rismjölk
* Sojamjölk
* Stevia
* Tomat
* Tranbär
* Yoghurt
* Zucchini
Exempel på andra smaksättare (plus mer näring så klart):
* Basilika
* Chili
* Citronsaft
* Honung
* Ingefära
* Kakao
* Kanel
* Limesaft
* Muskot
* Mynta
* Sirap
* Vanilj
Sedan finns det ju massvis med andra saker att ha i, öppna kylskåpet och experimentera!
Jag gjorde precis min första smoothie - ungefär 8 dl. Hälften dricker jag idag, och resten tänkte jag ta till frukost imorgon. Jag var ganska rädd för att det skulle vara äckligt och snålade därför lite med det gröna till en början. Men hör och häpna! Jag, som är den där typen som tror att hon kommer att dö så fort hon äter något nyttigt (=äckligt), tyckte faktiskt att det var varken eller! Du kanske tycker att det låter konstigt, men för mig var det en seger - det var ju i alla fall inte äckligt liksom. Jag behöver nog mer smakrika bär nästa gång, det blev lite väl mjöligt och blekt nu. Varför? Jo, nu ska ni få se mitt recept:
Min första smoothie
5-6 blad romansallad
2-3 kvistar persilja
4-5 blad basilika
2 körsbärstomater
1 avokado
1 näve frysta jordgubbar
1 banan
1 gul kiwi
En nypa torkade tranbär
1 liten näve linfrön
1 liten näve fiberrika havregryn
Lite flytande honung
Vatten
Banan, avokado, linfrö och havegryn har en sak gemensamt - de är ganska mjöliga! Banan är en av mina favoritfrukter, men jag gillar den inte i smoothies eller milkshake, för den tar över helt och är inte så frisk i smaken. Jag kände inte jordgubbssmaken alls! Å andra sidan kände jag inte grönsakerna heller, och jag gillar inte basilika så YEAY antar jag. Det gick fort och var roligt att göra så jag ska verkligen försöka hålla igång med detta nu. Vad fick min för färg? Brun med små gröna och små röda prickar, men den är grön i sinnet.
Saker att tänka på
* Citrusfrukter kan ibland vara en dålig kombo med några av de vanliga green smoothie-ingredienserna enligt de som vet, så prova dig försiktigt fram.
* Tänk på vilka smaker som passar ihop innan du slänger ned saker i mixern, i alla fall i början. Har du äpple som bas blir ju kanel en ypperlig krydda, men kakao kanske är godare till banan.
* Ha i vatten ganska tidigt, då det hjälper mixern att mixa.
* Riv morötterna innan, för de kan vara lite för hårda för många mixers.
* En smoothie håller sig ungefär 24 h i kylskåpet.
* Variera innehållet i dina smoothies.
* Var försiktig med främst spenat och persilja, då det innehåller mycket oxalsyra som i större mängder kan irritera tarm- och magkanalen och kan ge kalciumbrist. Måttliga mängder är däremot helt okay!
Om du har egna kalasbra recept skulle jag bli väldigt glad om du skrev en kommentar!
Vill du veta mer?
Just effing google it! Jag lovar att det ploppar upp hur mycket som helst och jag orkar inte just nu.
Idag måste jag till sjukhuset på spirometri och därför har jag jobbat över hela veckan, för att få in timmarna jag förlorat. Men i natt vaknade jag av extremtörst och att jag var febrig, jag har känt av att en förkylning är på gång, och givetvis slår den ut idag. Jag tar alltså en sjukdag idag, och min övertid visar sig onödig. Dubbelfan. Men jag vågar inte bege mig ut eftersom läkarbesöket är viktigt.
Så varför måste lilla jag till KS då? Har du någonsin sett House, serien om den sarkastiska läraren som aldrig stryker sina skjortor och använder käpp, så har du hört talas om min sjukdom. För i praktiskt taget varje avsnitt när de går igenom potentiella sjukdomar ploppar den upp: "Sarcoidosis", eller eftersom vi bor i Sverige - sarkoidos. Man vet inte varför man får det, det finns inget botemedel (bara sätt att lindra symptomen) och om man som jag tack och lov inte har en kronisk variant (vad vi vet) har man det oftast "bara" i ca 2 år.
För nästan precis ett år sedan, jag tror att det var i oktober, började jag bli trött. Jag kunde inte sluta sova helt enkelt. Jag brukade bara vara vaken i kanske tre timmar i sträck, sedan lade jag mig igen. Men jag trodde bara att jag hade någon förslappningssjukdom då jag läste på distans och satt inne mest hela tiden. Jag kände mig skittaskig varje gång jag skulle hälsa på min vän J, eftersom jag efter några timmar började gäspa och kände mig redo att tuppa av. Jag var även rätt anfådd, men jag trodde bara att det var min kassa kondis som blivit ännu mer kass. Men i slutet av november samma år (2006) ploppade det helt plötsligt upp tre knölar på vänster ben. Efter att ha ringt sjukupplysningen och fått veta att det kanske var blodproppar följde J med mig till akuten. De klämde lite på mig, drog blod, tog en halsodling och berättade att det var brukligt med lungröntgen med av någon underlig anledning blev det inte av. Jag fick snabbt veta att det var någon som kallades knölros, blev ordinerad vila och skickades hem. Knölros är en inflammatorisk sjukdom, inte besläktad med bältros som handlar om virus, som sätter sig i underhudsfettet och ger stora bulor under huden som blir varm och missfärgad. Här är en bild, inte på mig, och jag kan säga att det är ingenting mot hur jag såg ut.
Glad i hågen, det var ju inte blodproppar och sjukdomen hade ett roligt namn, åkte jag hem och ringde runt lite. Jag ställde in mina julplaner då jag var tvungen att vila ordentligt och fortsatte bara som vanligt. Sov mycket, men skötte skolan. Nu ångrar jag så otroligt mycket att jag aldrig tog kort på mina ben, för jag fick knöl efter knöl efter knöl och leder svullnade upp. Mitt vänsterben var värst, och trots att högern var svullen som fan var vänster 10 cm större runt ankeln. Tio jäkla centimeter. Jag blev full i skratt varje gång jag såg mina löjliga, röda tjockisben som var jämnbreda från knä till fot, med små korvtår. Någon som inte var lika roligt var faktumet att jag knappt kunde gå (SMÄRTA!), eller böja benen eller någonting egentligen. Under en månads tid var jag mer eller mindre handikappad och förlitade mig mycket på sambon. Samtidigt fick jag problem med leder och hade grymma smärtor i fot-, hand-, höft-, knä- och armbågsleder. Vad jag än gjorde, hade jag ont, och då sambon jobbade så otroligt mycket och dessutom fick ta hand om mig och hem tärde det så klart på honom, mig och vårt förhållande.
I slutet av januari var det nästan borta, inte ledvärken, men i alla fall knölrosen. Vid det här laget var jag ganska säker på att det var sarkoidos, eftersom jag hade googlat ordentligt på knölros efter resan till akuten, och nu fått mer kött på benen med ledvärken. Men jag misstänkte absolut inte att det var dags för ännu ett symptom nämligen inflammation i ögonen. Jippi! De började bli röda och torra och när min ena pupill slutade vara runt åkte jag och sambon in till St Eriks ögonsjukhus. Där fick jag veta att jag har regnbågshinneinflammation, eller irit som är lättare att säga. Det är en inflammatorisk ögonsjukdom som kan få irisen och linsen att växa ihop så man tar en sorts droppar för att förlama pupillmusklerna (resultatet är att man ser ut som en knarkare med asstora pupiller) och en sorts droppar för att behandla inflammationen. Jag såg ut så här, jag skelar inte så vanligtvis, kameran var bara lite väl nära nyllet hehe, och som ni ser tog jag till en början bara pupillförlamaren på ena ögat och bara ena pupillen är missformad. Man har vanligtvis bara irit i ena ögat och brukar vara drabbad i 2-4 veckor. Du kanske undrar hur det var för mig? Jo, jag har givetvis i båda ögonen och har haft mer eller mindre konstant sedan februari. Hur många månader det är vill jag inte ens tänka på. Nu tar jag inte pupillförlamaren, vilket är underbart för då skulle jag inte kunna jobba. Det är nämligen så att jag ser extremt suddigt i ungefär 4-5 timmar efter idroppandet.
I somras blev det lungröntgen på St Göran, något jag skjutit upp då jag visste att det ändå inte fanns något botemedel till sarkoidos, och efter att någon sett mina plåtar blev jag kallad till Thoraxavdelningen på KS istället. Där fick jag röntga mig igen, fick undersökas av och prata med en trevlig läkare, ge en jäkla massa blod och göra ett miniandningstest. De berättade att jag var hade väldigt nedsatt lungkapacitet (jo jag har märkt det) och var mycket inflammerad. Men eftersom knölros och ledvärk blossat upp fort och försvunnit fort så tydde allt på att det var en godartad sarkoidos. Sköterskan sprutade även in något i min arm för att se så att det inte var TBC (det var det inte) och så gav de mig världens konstigaste direktiv. Jag skulle samla allt mitt kiss under en helg, i två dunkar, och sedan ge till sjukhuset. Det kändes ganska absurd att inte kissa på toaletten den helgen, men så kan det vara ibland. Jag fick veta att jag har för mycket kalk i både blod och kiss, vilket är en effekt av sarkoidosen, och sådant orsakar trötthet och är dåligt för njurarna. Så det är något man måste hålla under uppsikt. Jag lämnade därför mer blod för några månader sedan och det hade blivit, kanske inte bra, men i alla fall bättre.
Nu ska jag in på spirometri, där jag ska andas in i någon maskin för att de ska se om jag behöver astamedicin tillfälligt och det skulle faktiskt vara skönt för jag orkar knappt ta mig från tunnelbanan till pendeln. Det är inte långt. Sedan ska jag röntgas igen, men jag vet inte när.
Det jag lider mest av nu är ju lungorna och att jag sällan har energi. Det med ögonen är asjobbigt, men just nu tar jag bara droppar två gånger om dagen i varje öga så det stör mig inte så mycket. Visserligen är jag ofta trött i ögonen och har helt givit upp ögonsmink så att jag kan gnugga hur mycket jag vill! Sedan så svullnar leder, oftast fingrarna faktiskt, upp ibland. Just nu till exempel, men det är kanske febern? Hur som helst är jag så jävla trött på att inte orka något, att alltid behöva jobba in all tid jag spenderar på olika sjukhus och att det går ut över sambon. Vi sitter hemma jämt och han får dra ett tyngre lass än jag hemma. Det går även ut över mina vänner, då det inte finns en chans att jag orkar ses en vardag.
Det finns flera orsaker till varför jag skriver detta. Det är lite för min egen skull, för att jag ska komma ihåg, men också för andra som kanske lider av sarkoidos de med kan se hur det varit för någon annan, men sedan är det också en förklaring till varför jag har börjat intressera mig för någon som kallas Resan. Men det tänker jag skriva om i en separat post.
Är du som jag trött på att alltid behöva bära med sig en treotub, eller en karta med vad du nu proppar i dig så fort du får känningar? Du stoppar i dig massor med piller för att tungheten inte ska utvecklas till en extrem smärta som seriöst får dig att vilja köra in spikar i pannan eller kanske klyva hjässan med en yxa. Vi har alla olika utlösare, det kan vara stress, starka dofter eller något man ätit, men vi kanske inte behöver ta till medicin för att lindra utbrotten?
Jag vet själv att ett mer balanserat liv, mer struktur och god sömn, minskar risken för migrän för mig men ibland räcker inte det och jag bestämde mig för att ta reda på lite alternativa metoder.
Vad jag har gjort hittills
1. Stoppat i mig en "dubbeltreo" - alltså två brustabletter i ett halvt glas vatten. Inga andra värktabletter, varken receptfria eller -belagda, fungerar för mig.
2a. Duschat riktigt varmt med hård stråle tills jag blivit dåsig.
2b. Spolat hjässan med iskallt vatten tills huvudet känns lättare.
3. Knutit något hårt runt huvudet, som ett badrocksskärp eller en sjal. Ibland har Fisen fått trycka hårt, hårt, hårt på min panna eller på sidorna av huvudet. Sedan har jag försökt somna.
- Om jag inte varit hemma har jag försökt att få i mig Cola (dricker inte kaffe), vatten och salt och masserat huvudet ordentligt med fingertopparna. Jag tycker också att det är skönt att slå med handflatan, även om folk upplyser mig om att det ser lite sjukt ut och att de inte tror att det är en bra metod. Well, det är skönt så jag struntar i det!
Oljor
- Pepparmyntsessens utvinns ur lätt torkade blad från pepparmyntan, en planta som kan användas till mer än bara godis. Häll lite i din oljebrännare när du känner dig tung i huvudet eller bara är trött och hängig, eller använd det som luktsalt när värken är på ingång.
- Då ovan nämnda olja piggnar till, kan det kanske vara skönt att bränna rosen- eller citronmelissolja istället. De lindrar migrän och huvudvärk, men hjälper även till med insomning. Den sistnämnda kan även droppas i badet med samma effekt.
- En kall kompress med lavendelolja kan lindra vid huvudvärk, eller så kan man massera in lite tallbarrsolja vid tinningarna. Båda oljorna fungerar även i oljebrännare.
Massage
- Massera vecket mellan tumme och pekfinger - höger hand om du har ont i vänstra delen av huvudet och tvärtom.
- Tryck med tungan eller tummen i gommen, har du ont i pannan trycker du längst fram i gommen och tvärtom.
- Massera punkten där kindben och öron möts i ungefär 5 minuter, båda sidor samtidigt.
Andra huskurer
- Lägg ett kallt omslag på magen eller svalka av fötterna och få på så vis blodet att samlas där istället för i huvudet.
- Te gjort på lindblommor, mejram, fläder eller kamomill lindrar, och om man vill ha något starkare kan man ta till med rosmarin.
- Ta en matsked med honung när du känner anfallet närma sig.
- Lägg råa potatisskivor över pannan, och en våt handduk över det.
- Drick en msk äppelcidervinäger utspätt med ljummet vatten, på fastande mage varje dag, som förebyggande kur. Eller så kan du göra ett ångkok med äcv och andas in.
- Tugga på en färsk ingefärarot, eller drick lite te av ingefära.
Fungerar det här då? Jag har inte den blekaste, men vissa kurer verkar ju mer trovärdiga än andra. Det är väl bara att börja prova!