Häromdagen var jag på min fjärde och femte röntgen - datortomografi och vanlig hederlig stå upp-röntgen. Ligga ned-röntgen var först dock, och jag lade mig snällt på den smala britsen och lät sköterskan sticka hål på min arm. Som jag säkert nämnt tidigare skulle jag bli världens sämsta knarkare för mina ådror i armen finns mer eller mindre inte, men till slut hittade hon en (i vänstern, högern är stört omöjlig). Jag fick lägga armarna över huvudet och så kopplade de in en slang i armen, för jag skulle få kontrastvätska i mig - de vill verkligen vara säkra på att jag har sarkoidos och inte en elakartad lymfsjukdom.
Sköterskan berättade att när man får kontrastvätskan blir man varm i kroppen, får en obehaglig smak i munnen och så känns det som att man kissar på sig. Ja det låter ju trevligt, tänkte jag och började genast bli lite kissnödig. Mycket riktigt kände jag värmen genom kroppen och hur det sannerligen påminde om att göra i byxorna, fast torrt. I huvudet, däremot, kändes det riktigt kallt och vått så jag sade att jag trodde att min slang åkt ur. Men någon, jag vet inte vem för jag låg med huvudet inne i maskinen, sade att nej då. Nähäpp, nä man kanske känner som att man kissat på sig och att huvudet blir alldeles blött och kallt, tänkte jag, och följde instruktionsrösten. Andas in djupt, håll anda...
"Men stoppa maskinen!", skriker någon. "Men din slang har ju åkt ut."
No shit, liksom.
I med slangen igen, mer vätska, det känns som att kissa på sig, andas in, håll andan, andas ut, gud vad kissnödig jag är nu, är det klart snart? Nu då? No? Jo, så var det klart. Sedan satt jag där alldeles plaskvåt med kontrastvätska över hela skallen, med stora droppar som ploppade ned över min rygg och ut på britsen, snabbt blödande igenom en kompress i armvecket. Ryck loss kompress och sådan där vit sjukhustejp, ny kompress, mer tejp. Massor med ursäkter från stackars sköterskan. Pang bom iväg till nästa röntgen där jag fick höra att oj vad långa lungor jag har, sedan åkte jag hem och tvättade mitt klisterhår. Alltid lika spännande att åka till sjukhuset.
Läs även andra bloggares åsikter om kontrastvätska, lungor, röntgen
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Haha, kontrast som är så sjukt äckligt klibbigt också, tur att det är vattenlösligt iaf :-) Gick det lätt att tvätta ur det?
Ja det gick jättebra, hade ganska fina lockar om jag inte minns fel. :)